EXPOSITION # 46 (SV)

Bonnard och Norden
Nationalmuseum, Stockholm
20 februari – 18 maj 2025
www.nationalmuseum.se

INTRODUKTION

[Från pressmeddelandet]

Pierre Bonnard var en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer. I färgskimrande bilder fångade fransmannen det han hade närmast: hemmet, familjen, trädgården, gatuvimlet, och utsikten mot havet. De senaste åren har utställningar med Bonnards måleri blivit stora publiksuccéer runtom i världen. Nationalmuseums utställning är den första i Sverige på över sjuttio år. För första gången presenteras också Bonnards betydelse för konsten i Norden, med ett urval av verk från nordiska konstnärer. Utställningen öppnar 20 februari och pågår till och med 18 maj.

Utställningen Bonnard och Norden ger nya perspektiv på Pierre Bonnards liv och konst. Besökaren får möta fransmannen från debuten som affischkonstnär och skildrare av det moderna livet i Paris i slutet av 1800-talet, till hans färgstarka och intima tolkningar av vardagslivet och landskapet i sydöstra Frankrike, i Normandie, och på franska Rivieran, där Bonnard bodde de sista tjugo åren av sitt liv. Bonnard levde mellan 1867 och 1947 och uppfattas ofta som en konstnär som valde en egen väg, oberörd av den moderna konstens ismer. Bonnards målningar är mer än skimrande idyller. De innehåller också inslag av svårtydda och skavande detaljer som öppnar upp för olika tolkningar från en tid av omgivande oro och krig. Pierre Bonnards livskamrat Marthe återkommer ständigt som modell. Utställningen presenterar Marthe Bonnard som person och visar på hennes betydelse för Bonnards skapande. Den visar även några av hennes egna, sällsynta konstverk − målade under namnet Marthe Solange.

Bonnard hade stor inverkan på andra konstnärer både under och efter sin livstid, inte minst i Norden.1939 ordnades i Oslo, Göteborg och Stockholm den dittills största utställningen av Bonnards måleri utanför Frankrike. I Sverige var Bonnard en utgångspunkt för den så kallade Göteborgskolorismen. Konstnärer som Ragnar Sandberg, Karin Parrow och Ivan Ivarson tog intryck av Bonnards målningar som fanns att se i Sverige. I Finland spelade Bonnards konst en viktig roll för den så kallade Septem-gruppen, där konstnärer som Magnus Enckell och Ellen Thesleff ingick. Utställningen undersöker också det unika förhållandet mellan Bonnards psykologiskt mångbottnade måleri och norrmannen Edvard Munchs bildvärld.

Genom Bonnards måleri får besökaren i vår upptäcka nya aspekter i den nordiska konsten och samtidigt se fransmannens egen konst i nytt ljus.

VERK SOM INGÅR I UTSTÄLLNINGEN

Ett urval av kuratorerna
Per Hedström, Chef för avdelningen Utställningar, Nationalmusuem, Stockholm,
och Linda Hinners, Skulpturindentent, Nationalmuseum, Stockholm,

Hästskjutsen

Pierre Bonnard, Hästskjutsen, ca 1895.
© National Gallery of Art, Washington

Bonnards konst handlade under 1890-talet i hög grad om livet i storstaden Paris, där han bodde i bohemiska Montmartre. Målaren var framför allt upptagen av den synliga verklighet han hade omkring sig: folkvimlet på gator och caféer och umgänget med familj och vänner i hemmiljöer. Det här är en typisk gatuscen av Bonnard från den perioden. En bild i litet format som skildrar ett till synes tillfälligt fångat ögonblick, nästan som ett fotografi – ett snapshot. Bonnard arbetade under den här perioden gärna med tydliga kontraster mellan förgrund och bakgrund. Förgrunden är här i skugga och formerna – hästen, kvinnan, vagnshjulet – avtecknar sig som siluetter. Folkvimlet på andra sidan gatan ligger i dagsljus. Vardagsskildringar av det här slaget var vanliga i den japanska konsten vid den här tiden, framför allt i många av de träsnitt som inspirerade europeiska konstnärer. Dessa innehöll ofta enfärgade, plana ytor, ett stilgrepp Bonnard tillämpar i den här målningen. Fransmannen samlade på japansk konst under hela sitt liv.

Matsalen, Vernon

I början av 1920-talet, innan de installerade sig permanent på franska rivieran, delade Pierre och Marthe Bonnard sitt boende mellan Paris, Le Cannet vid Medelhavet, och Vernon i Normandie. Denna målning föreställer matsalen i Vernon. Bilden är typiskt för Bonnards senare stil. Bonnard ville måla såsom ögat ser. Han sökte det oreflekterade och omedelbara intrycket av att gå in i ett rum eller ställas inför ett landskap. Det handlade om att fånga miljön, föremålen och personerna, utan att framhäva enskilda element som särskilt viktiga Här förefaller rummet hoptryckt och nästan vibrerar av olika färgtoner. Två personer syns invid ett bord, en glasdörr står öppen mot trädgården. Måleriet både framhäver och upplöser ytornas struktur. Mönstret på kläderna tycks flyta ihop på samma sätt som de lysande färgerna i trädgården utanför. Man brukar säga att Bonnards måleri är inget för den som har bråttom. Hans verk innehåller detaljer som kan ta tid att upptäcka. Ovanför bordskanten skymtar här till exempel en hundnos, och i dörrens glasruta framträder spegelbilden av ett ansikte. Det gör att stämningen både kan upplevas som vardaglig och lite mystisk.

Naken modell i en interiör

Omkring år 1900 började Bonnard måla sina första nakenstudier, ett motiv som han skulle fortsätta att utforska under hela sitt liv. Han avbildar modellerna i en vardaglig miljö, samtidigt som sättet att närma sig motivet är förankrat i en konsthistorisk tradition. Den nakna kroppen har ju varit ett centralt motiv i västerländsk konst ända från antiken. Ofta skildrade Bonnard människor som fanns i hans närhet. En person som ständigt återkommer som modell är hans livskamrat, Marthe. Paret träffades 1893 och kom att leva tillsammans med i nära femtio år. Med tiden kommer fransmannens nakenstudier alltmer att handla om form, färg och ljus, reflekterat i rummet och på den avbildade kroppen. Kompositionerna blir alltmer komplexa. Modellen är ibland placerad i motljus eller har ansiktet dolt i en bortvänd gest. I denna målning är modellens kropp delvis skymd av dörrkarmen, eller kanske är det hennes spegelbild vi ser? Trots de starka, inbjudande färgerna är verket inte helt entydigt, inte minst på grund av avståndet mellan betraktaren och motivet.

Tillbaka till innehållsförteckningen på svenska